Så fick vi morgondagens schema från ledningen:

"all personal samlas till gemensamt fika kl.9.30 den första onsdagen i varje månad"

Alltså:

Nu ska ni umgås och ha trevligt - verkställ!

Vart försvann det lilla ordet "välkommen"? Ett fall för Magdalena Ribbing kanske? 

Avhandlingen har inte kommit så långt idag. Jag märkte att det fanns vissa luckor i mitt vetande inom vissa områden, så dagen har mest gått åt till att läsa in mig på sagda fält. Sen skrev jag lite också och har nu kommit upp i en hel sida text. Inte så mycket kanske, men det är en början...

Så till något helt annat. Jag har lite svårt att förstå folk som vill ge sina barn konstiga namn. Nu menar jag inte "Loke Styrbjörn" eller andra kombinationer av namn som finns upptagna i almanackan, utan riktigt konstiga namn. Vi har ju fått läsa om sådan fall ganska ofta på sistone - barnen som föräldrarna vill att ska heta "Pripps" eller "Luleå". Men i detta hänseende var allt inte bättre förr.

Idag fick jag ett mail från en person som i förnamn hette Lillebil. Lillebil? Naturligtvis trodde jag att det var ett skrivfel - att människan på riktigt heter Lillemor eller något liknande. Jag kollade upp det och det visade sig Lillebil är det riktiga namnet.

Det här väcker ett antal frågor  - frågor som gärna fått sova vidare...

Lillebil - är det en hon eller han?

Hur uttalas det? Lille-Bil eller Lill-Ebil? Eller kanske det finns ytterligare alternativ?

Och slutligen 10 000 kronors frågan: Varför? Hade föräldrarna en speciell förkärlek till Austin Mini?

Hursomhelst får man vara tacksam gentemot sina egna namnkonservativa föräldrar...

Nu då avhandlingen har ett namn och allt papperskrig kring den är avklarat (åtminstone för stunden) är det bara att börja skriva.

Jag tänkte börja med introduktionen och det KÄNNS lätt. Jag har ändå under årens lopp läst en hel del om mitt fält och klarar nog av att skriva en vettig inledning. Problemet är att man måste hänvisa till en referens -jag vet att saker förhåller sig på ett visst sätt, för att jag läst det någonstans. Frågan är bara VAR. Det här problemet gäller ju bara det som är "truths universally acknowledged" - är påståendena man kommer med mer specifika, brukar det oftast inte vara några större bekymmer att hitta referensen.

Nu gäller det alltså att komma på det bästa sättet att skriva. Det finns två (vettiga) alternativ:

1. Skriva ner allt man kan och efter att man skrivit klart börja leta efter artiklar som styrker ens påstående - vilka som helst, inte nödvändigtvis dem man ursprungligen läste. 

2. Bestämma sig för att ta fram information för att kunna skriva om ett specifikt stycke i sin avhandling. Först letar man fram sina referenser, läser igenom dem och skriver sen ett slags referat av dem.

Jag tror att jag lutar åt att följa alt.1 Den verkar ta minst tid, men verkar å andra sidan mindre seriös. Helst skulle jag följa alt.2 - den är mera "jag" -, men jag tror inte att det låter sig göras på bara 6 veckor. Det som skrevs först skulle kunna bli väldigt bra, men jag tror inte att det är speciellt tidseffektivt. Mot slutet skulle man ändå inte ha tid att följa alt2, så det är väl bara att följa alt1 från start.

Jag har ytterligare ett bekymmer med skrivandet: jag glömmer bort att äta. Lunchen glömmer jag inte - det är den alldeles för central för - man kan nästan säga att jag lever för lunchen. Men att komma ihåg att äta mellanmål på eftermiddagen är lite mera knepigt. Det är svårare att slita sig från skrivbordet för en kvart, än det är att ta sig därifrån för en halvtimme. Hursomhelst har jag märkt att jag blir lite ilsken av att inte äta. Det är inte bra. Det är varken bra för min koncentrationsförmåga eller sinnesfrid. Lyckligtvis är jag såpass "stel" att jag inte biter huvudet av mina kollegor (men den dagen kanske kommer..), utan småkokar bara inombords. Det kan ju hända att detta bara kommer att eskalera om jag inte gör något åt det - kanske jag måste börja ta med mig en fruktlåda till fikat.

Detta hörde jag någon säga till sin kompis på stan idag:

"Det är lätt att göra sitt bästa innan" 

Det låter som ett "Sagt genom tiderna"-citat. Jag vet inte vem upphovsmannen är, men det låter väldigt sant. Det är väl så det är med det mesta.  

Idag har då äntligen alla papper till forskarutbildningskomittéen blivit klara och inskickade. Mötet äger rum nästa vecka och då bestäms det ifall jag får disputera i december  eller inte. Det brukar oftast inte vara några problem, men komitten vill försäkra sig om att det material man har är tillräckligt omfattande för att räcka till en doktorsavhandling  (typ).

Det sista att komma på var namnet på avhandlingen. Namnet är ju en av dessa "viktiga saker" inför en disputation. Jag hade inte funderat på det tidigare, så jag hade egentligen fyra dagar på mig att komma på en titel. Det blev ju lite bråttom, men jag är faktiskt nöjd - jag tror inte att en längre tids ältande hade resulterat i ett bättre, faktiskt. Men det är bara bra att nöjd - jag får  ju lov att dras med titeln i all evighet nu.

Under processens gång kom jag på ett antal kriterier som det optimala avhandlingsnamnet bör fylla:

Huvudrubriken bör inte överskrida nio ord - man ska kunna säga namnet på sitt alster utan att dra efter andan. Fler än så blir bara långrandigt och lite uppblåst... (vilket förkommer oftast på avhandlingar författade av män. Något för alla killar att se upp med, med andra ord...)  Dessutom bör titeln i sin helhet rymmas på bokryggen (storleken är väl pt14 ungefär).

Om man absolut inte lyckas sammanfatta sin avhandling på nio ord, bör en underrubrik användas. Underrubriken skall inte vara alltför lång den heller, nio ord är maximum där också.

Används underrubrik, bör huvudrubriken vara koncis (fem ord).

Min egen titel då? Huvudrubrik: fyra ord, underrubrik: nio ord. Perfekt! 

Nu har snöbollen satts i rullning! Den rullar snabbt mot disputationen och tidtabellen är grovt sett följande:

16 sept: ansökan till universitetet om tillstånd att disputera. Till ansökan bifogas förslag på opponent, tre (eller fem) betygskommittéledamöter, publicerade artiklar samt de manuskript som är tänkta att ingå i avhandlingen, sammanfattning på alla artiklar/manuskript. Allt detta är nu klart.Det enda som kvarstår är att komma på en titel på avhandlingen. Jag har ett förslag som är 97% klart, så imorgon är den nog slutgiltig (i grevens tid, men finns det någon bättre tidpunkt än den?).

Mitten av oktober: ta kontakt med universitetets publiceringsenhet och bestäm det grafiska utseendet på avhandlingen. Vilket betyder jag har en månad på mig att bestämma mig vilken färg jag ska välja...Svårt fall, (den blivande) doktorn grät, som min kollega brukar säga. Avhandlingens färg tillhör kategorin "viktiga saker".

Början av november: skicka avhandlingen i tryck. Fram tills hit har jag alltså på mig att skriva. Det känns så långt borta, men det är ju bara sex veckor. Det kan hända att jag får lite bråttom.

Slutet av november: spikning - likt Luther får jag spika mina teser - inte på universtitetsdörren, men väl inne i aulan på för detta avsedd plats. Därigenom kungör jag för världen min avsikt att lägga fram vetenskapens senaste rön inom mitt fält (framtagna av mig). Värst vad betydelsefull man verka, när det sammanfattas på det sättet...

Dagarna innan jul: disputation; dagen då jag offentligt försvarar min avhandling mot allt det som opponenten kan tänka sig opponera sig emot.

Senare delen av januari: högtidlig promovering. Extremt mycket "viktiga saker"så som: frisyr, klänning, skor...

Klänningen ska ju vara en lång-, men vilken modell och färg ska man ha? Hyra, låta sy upp, sy själv...

Skorna då? De ska 1. passa med klänningen 2. lämpa sig för att baklänges gå ned för en trappa. Att skorna ska vara snygga säger sig självt; dessutom har jag BARA snygga skor

Frisyren sen! Eftersom jag kommer att bli (hoppas jag) en doktor inom de högre fakulteterna, kommer jag att ha en doktorshatt. Denna ställer höga krav på frisyren - mösshår är inte snyggt och hatthår kan inte vara speciellt mycket snyggare. Vad som krävs är alltså en högtidlig frisyr, som håller sig snygg från själva promoveringen (lunchtid) ända fram till småtimmarna på promoveringsmiddagen. Dessutom ska den inte skadas av en doktorshatt. Nästa gång jag uppsöker frisörskan (snart) bör jag antagligen konsultera henne.

Så där. Det är bara att välkomna er ombord på Academic Airs resa mot Doktorstiteln. Färdtiden beräknas till tre månader och doktorand Maria med besättning önskar Er ett angenämt kvartal med oss och hoppas att ni väljer att resa med oss ett slag.